i brist pa vettig teknologi

efter att jag suttit och mixtrat med mitt usb minne och connection och personalen endast referar till dne lilla sladden som gor livet, eller iallfal stunden, ett helvete for stakars mig som inte kan fa usbn att sitta connectat i mer an fem sekunder for att sedan beratta att den inte kan hitta sa gav jag upp. Jag valde att inte gora mina otroligt manga lasare besvikna och tankte lagga upp en bild istallet som jag stolt blivit given pa facebook.

sa detta ar en bild pa mig och shiva vid vad som skulle vara en mycket trevlig park med ljus och, ljud och fontanshower. det var inte den haftigaste showen aven fast indierna alskade den hogre an ganesh. det som dock var hojdpunkten for den kvallen var nar ett tyskt par trillade ner i fontanen som ar bakom oss pa bilden, de lyckades inte skada sig sjalva men daremot sa frambringa de skrattsalvor bland de indier och svenskar som bevittna handelsen. kvinnan plurra i forst, men han sta kvar pa benen i det laga vattnet iaf i nagra sekunder innan hon lyckades dra med sig sin gubbe ner i det linjal hoga vattnet dar de bada simmade febrilt for att inte drunkna. som tur va sa drunka de inte eftersom att det hade kravt en viss talang att gora det med tanke pa vattennivan. Det basta forutom ett komiskt fall, ar ett fall som tar upp till fem sekunder innan bada ligger ner. mycket harlig underhallning. sa de var bilden.

Hade tankt lagga upp massa bilder ida men som sagt, indiernas teknologi ar underlagsen ett 90 talets gameboy.

ifall nagon e sugen att se vad min partner arun sysslar med sa kan ni spana in the links. http://www.youtube.com/watch?v=noczc3tgwjk
http://www.youtube.com/watch?v=GHcLOauG7rA&feature=channel

sa nu ska jag ut i varlden som den arbetsbefriade mannen jag ar, aven fast jag nasta vecka troligen komme ha arbete, och njuta av solskenet som sakta men sakert branner min hud till sma vita flagnor som under natten skrapas av mot det blaa lakanet som jag och arun delar pa. jag kanske ocksa ska dricka mig en tender coconut.

Ett jobb som forsvann

Det ovantade hande, vi hoppade av varat jobb. tva jobb pa tva veckor har vi nu avverkat, vissa kan saga imponerande, andra kan saga coolt. jag ska beratta sanningen.

Gardagen kom och jag och min Arun motte upp med Mao for att dra till jobbet, pa jobbet hade inte prasten kommit en, han kommer till kontoret forst vid 11. Eftersom det var Maos forsta dag sa tankte vi att "naai, de e smartare ifall vi vantar pa prasten sa han kan fa traffa Mao innan vi drar ut pa faltarbete" (ordagrant) och sa det till Christina som ar det nagst hogsta honset. hon sa "nej", hon sa "Ni kan nog ga ut pa faltarbete och prata med fadern senare". Eftersom vi endast ar barn sa visste vi inget battre an att folja med en viss community organizer ut pa aventyr i slummen. efter tva besokta slumomraden sa ringde varan kara indiska handledare upp, miss Shashikala, och pratade med arun. Det visade sig att hon hade ringt prasten for att diskutera tiderna, som jag tidigare papekat, men hade istallet fatt sig en liten utskallning da han ansag att vi tagit oss den enorma friheten att bara dra med en ny person, Mao, i vart arbete utan att han ens hunnit godkanna henne till uppgiften. Telefonsamtal flog genom luften. Arun svara, Shashikala ringde, Arun la pa o Prasten skrek. Han sa att det var vi som deltagare som begatt detta fel medans vi pastad det motsatta eftersom att Christina, nast hogsta honset, hade skickat ut oss. han anklaga oss for att anklaga deras personal var okompetent och det slutade med att shashikala ater ringde upp Arun och beskrev situationen; "Om ni inte kan ta pa er ansvaret sa vill vi inte arbeta med er" hade Fadern sagt. stamningen blev nervos, stum men ocksa lite fnittrig. vad hander nu lixom, tankte vi fundersamt.

Jo vi akte tillbaka till kontoret och motte en mycket lugnare Prast an den som pratat med Shashikala, det ar samma prast bara att han var lugnare, och vi satte oss in i en diskution och vi kom fram till att allt var ett missforstand. men nu var tystnaden uppbryten och det som shashikala ursprungligen skulle diskuterar, tiderna, blev vi nu tvugna att ta upp med guds allsmaktiges tjanare. Pa alla punkter sa lyckades han vrida till det att det inte funkade, han verkade inte vissa nagon storre forstaelse fran att vi faktiskt har saker att gora under kvallstider och de dagar vi inte skulle jobba. Sa vi tog ett mote, de tre parkamraterna, och diskuterade igenom hur vi ville gora med detta arbete. skulle det ga att arbeta med en Prast som denna? Skulle vi kunna gora nagon skillnad i organisationen pa de fjuttiga 20 dagar som vi har kvar?

Vi gjorde en lista:
Arbetstiderna var for langa
Restiderna var for langa
Tiderna var 9>30 - 18>30-19>oo medans praktiskt arbete endast var cirka 2-3 timmar.
vi fick egentligen inte jobba med barn pga vi behovde kanna till och forsta de olika "communities" och de enskilda problemen i varje slum, detta kunde vi inte lara oss pa 20 dagar.

listan var egentligen lite langre an detta men det var ungefar sa vi resonerade. att trots att det var ett otroligt valfungerande projekt sa kunde inte vi hinna komma in i det arbete som kravdes av oss pa den tiden vi hade kvar. transporterna var outhardliga och vara handledare stotte oss i varat val vilket var mycket skont. Vi sade helt enkelt upp oss emot att vi skulle kunna gora en CAD dag- community activity day- som kompensation da vi hela gruppen skulle kunna gora nagot praktiskt under en dag, plus att medierna skulle alska det och ge Don Bosco massa bra publicitet.

Sa ser det ut ungefar.

Sa eftersom jag inte har ett arbete, det e pa gang att fixas, sa ar jag arbetsfri idag och unnar mig lite dator tid.

Traffade idag en konstnar som haller till bredvid varan stammis kiosk, dar vi koper tropicana och ibland en chocklad bit, och vi kollade upp lite vad han tog betalt for att gora en olje malning pa det vackra motivet, mig, och han svarade att for en hel kropps malning som var 5 fot skulle kosta cirka 20 000 rupies. vilket motsvarar dryga 3 000 kr. jag avbojde och foreslog andra ideer. men det, det tar vi en annan gang.

Jag sag en film kallad Wolf man pa alla hjartans dag med de flesta av de svenska deltagarna. Filmen inneholl riktigt bra skadespelare, benicio del toro, anthony hopkins o den dar agenten fran Matrix som ja inte kommer ihag namnet pa. Benicio del toro som kan gora lite halvsega filmer blandade ihop sig med splatter anthony hopkins och pa hornet stod agenten med sin tuffa attityd och resultatet: mycket hemskt! en besviken emil lamnade biosalongen tillsammans med besvikna svenskar och ett fyrtiotal lyriska ylande indier. Asikter kan tydligen variera.

En liten till anekdot far jag nog plats med. Jag fick namnligen veta hur de indiska "unions" fungerar. Igar pa vag hem fran ett smidigt avslutat arbete sa satt vi pa bussen. helt plotsligt borjar konduktoren braka med en gammal man och rosterna hojdes. jag fragade min partner vad som foregick och han sa att "konduktoren anklagade den gammla mannen for att inte ha nagon vaxel och betalade med en stor sedel, gamle mannen anklagade konduktoren for att han inte hade mojlighet att ge honom vaxel pa hans stora sedel. Sa fort som situationen blivit forstadd av de andra pasagerarna sa valde de sida, den gamle mannens. Det lilla braket eskalerade och nu var det virka 10 perosner som skrev for fulla halsar for att stodja den gamle mannen med sin stora sedel. "This could go bad" sa Arun med ett flin nar vi anlande pa city bus stand. sa fort dorren oppnades sa tryckte sig konduktoren ut foljd av den hop som vaxt sig dubbelt och skrek o puttade pa honom. pa perrongen kom ett tiotal andra konduktorer och la sig i diskutionen. "Lucky for him that the other bussmen came, they protect him. Union, you kno?" Sa arun da vi passerat den skrikande folkmassan. "Now you see how importent it is to win the public in a fight", forklarade han ocksa.

Det har ocksa Arun tjatat pa mig, att ifall jag hamnar i trubbel eller nagon konflikt uppstar sa ska jag sa fort som mojligt vinna over allmanheten pa min sida, for ifall jag inte gor det sa kommer den andra gora det. O da blir det inte skoj for mig.

Nu ska jag torka av min svettiga panna, glida ut i solen och antagligen forsumma den arbetsfria dagen jag har genom att bara ta det lugnt.

Ajuste, The Wise Man har dragit till bangalore o kommer vara borta i en eller tva dagar, sa det finns en stor chans att jag kommer se the bald guy vingla full nerfor gatan ikvall igen. jippi

Sa jobbet jag fick var inte lika intressant som jag trodde. under de tva dagar som vi fatt arbeta sa har vi besokt 8 olika slumomraden, vi har tagit en buss till ett och sedan knatat runt i 3 timmar mellan olika sma tillhall dar lektionerna halls. det ar intressant men inte sa mycket man gor i praktiken, mest att observera. men det andras nog nar vi tagit oss en titt pa alla 16 center som Don Bosco har. Pa eftermiddagarna sa ska vi under en tidsperiod pa cirka 3 timmar skriva en uppsats om varan upplevelse pa formiddagen, schoolstyle, och det ska goras varje eftermiddag. Fast det e inte bara vi som ska gora det utan alla "community organizers" som vi drar runt med ska gora det, bade dem och vi ser det som lite sloseri med tid men fadern alskar ordning och reda. och faderns ord ar lag. Efter uppsatsen ska vi besoka lektionstillfallena som halls under en timme for att sedan sluta vid sex-halv sju-sju beroende pa var lektionen ar. detta betyder en drygt nio timmar lang arbetsdag som i sanningens ord innebar en mycket trott o trakig emil pa kvallarna. men varan handledare ska komma och besoka arbetsplatsen imorn for att bland annat diskutera tiderna, vilket vi forsokt men fadern har en jarnhand, men ocksa diskutera en till sak som jag nu ska beskriva.

I brist av minne kommer jag inte ihag om jag namnt att en tjej i gruppen hoppade av resan for att aka runt i indien pa egen hand, hennes kvarlevor blev en ensam indie vid namn maulia, ocksa kallad mao. Eftersom hon har en irriterande natur och ett sinne som en trettonaring sa ar hon ett ganska irriterande faktum och ingen har stallt upp pa att ta emot henne i sin grupp. Jag och Arun som har hennes slaktingar som var vardfamilj, plus att vi e killar vilket komplicerar det mesta, tankte att vi var det sista alternativet. Och sista alternativet var vi ocksa. ingen stallde upp att ha henne i en trio sa hon skulle bli tvungen att hoppa av programmet och ta sitt pack och tjack o glida tillbaka till bangalore. Fast da slog samvetet in i bade mig och arun och vi bestamde oss for att ta med henne i var grupp for att inte hon skulle missa denna resa som ar en stor och svarfangad chans att utforska omvarlden for indier. sa nu bestar mitt par av Mig (Emil), Arun och Mao. Hon bor dock inte hos oss vilket ar otroligt skont da hon har utvecklat en hobby for att smyga upp ovantat och vacka en klockan 8a en vacker lordagsmorgon.

Sa det ar det som var handledare ska forklara pa min arbetsplats, att en ny flicka ska hoppa in. Har haft lite tvivel om ifall hon kommer klara de anpassningar och forstaelse som jobbet innebar det men jag antar att det kommer losa sig.

Hursomhelst. Vise mannen var ivag for nagra dagar sedan o da passade the bald guy pa att dra ut och ta sig nagra ordentliga glas. jag som satt i parken bredvid huset och pratade i telefon sag han vingla forbi runt halv tolv med husets hund springandes runt honom. Han mumlade nagra ord. jag log och visade att jag pratade i telefon. och han gled, eller snarare cirklade ivag med vingliga steg och upprepade sitt mantra": talki, talki, talki, talki" samtidigt som han vickade pa sitt huvud, indianstyle. Livet ar allt harligt nar den vise mannen ar borta. sen har det uppstatt rykten om att the wise man ska ivag pa en resa till japan i 15 dagar. Ifall sa ar fallet sa kommer det vara tva veckors festande hemma, iallfal fran den skalliges sida. Gotta love the lilla grejer.

Idag sa inledde faktiskt dagen med en vasterlandsk frukost pa ett hotel, jag at en omellet, vegetariskt macka (MACKA!!!) och tre koppar svart te, utan socker och mjolk. Bless! Dagen har sedan dess rullat fint och sen in pa en marknad for att spana in lite handy crafts. Jag fann mig kopa 4 meter tyg av vacker kvalitet som ska sys upp av en stilig skraddare pa min gata. produkten ska bli ett par byxor och en skjorta, en skjorta som kommer avsloja alla former jag har att erbjuda. nu sa sitter jag pa ett internet kaffe dar 7-10 aringar sitter och spelar counterstrike och dodar folk pa grand theft auto. atmosfaren ar lugn och svettig. Ikvall ska alla hjartans dag firas med en ordentlig bio. Biografen bredvid internet cafet visar tydligen bara hindi filmer vilket ingen av oss pallar, eftersom att saningen ar sagd och ingen kan hindi. sa vi funderar pa en resa in mot city bus stand dar 2012 tydligen ska spelas.

Aterigen referar jag till mitt svaga minne och tanker ursakta mig ifall en uprepning forekommer. Sonen i familjen tror jag har fattat tycke for mig. Den sexton ariga rahul som med sitt blandade leende foljer mina rorelser uppskattar min hud dagligen genom sensuella beroringar. nar jag till exempel ligger och laser en bok sa kommer han och satter sig bredvid mig for att smeka mig lite latt pa ryggen. nar jag skissade lite i ett block sa lagger han sig bredvid mig och sager med en svag och forforisk rost "paint me", Titanic style. Jag gjorde dock det men det slutade inte med en het karleksscen i en bil vilket jag e hyfsat tacksam for. Rahul gillar ocksa att papeka vilka klader jag ska ha pa mig och jag har kommit fram till att han gillar det mest nar jag e tunt kladd, t ex i ett linne, vilket jag antar gor det lattare for hans smekniningar. Men det e en fin pojk och jag har annu inte kommit underfund med ifall det ar ett vanligt beteende pojkaremellan eller ifall jag kanske ar lite speciel i hans ogon. Arun brukar dock alltid skratta nar han smeker min rygg eller langsamt drar sina fingrar langs min underarm.

Vill bara understryka att jag gillar min tid har och har en underbar svensk grupp att stodja mig; men det finns saker jag inte gillar. t ex synen pa kvinnorna, fattigdomen och barnarbetare man ser dagligen. tiggarna som hoppar pa en och visar stympade armar, missbildade fotter eller ett skrikande barn som de hyr for nagra rupies per kvall. Det finns helt enkelt mycket hemsk att se, MEN det finns ocksa mycket i folket som imponerar en. hur en folkmassa hjalps at nar en bil har fatt motorstopp, trillar nagon sa ar direkt ett dussin armar beredd att lyfta upp personen for att se till att allt ar bra, folket pa gatorna loser konflikter som de korrupta poliserna inte hanterar korrekt eller ar for lata for att bry sig om. Ett land som indien kraver att man samarbetar och jag avundas deras mod att sta upp for nagon annans ratt och att de ar sa handlingskraftiga.

Jag ar nojd och lite visare nu. Plus att mitt skagg har blivit yvigt som en fjortonarings pubisar. The chicks gillare och indier sager att jag ser ut som nagon brittisk cricketspelare, kan inte vara battre.

nytt arbete

OJOJ. ska borja med den stora nyh

(jag lovade bilder men i brist pa vettig teknologi sa lagger jag bara upp tva bilder.) den forsta ar en bild pa skona mig sjalv som ar ikladd en moderiktig lungi och en snygg liten bindi i pannan. den andra ar en bild pa nagra barn pa benson, han i mitten e de tuffaste barnet jag sett!

Jag har fatt ett nytt jobb!! Som jag skrev tidigare sa var jag itne riktigt nojd med min arbetsplacering pa bensons international academy for det kandes inte som om man var behovd, de hade ettt mini zoo och larare att utbilda ett mindre land. sa som min mamma skulle sagt sa var vi proaktiva, tog en ledig dag och letade upp ett nytt arbete.

DON BOSCO
don bosco ar en kristen frivillig organisation som hjalper barn framforallt, barnarbetare, foraldralosa, school-drop-outs. pa vagen till benson sa sag vi alltid en skylt till ett av deras campus sa vi tog oss dit en dag och pratade med en fader. han skickade oss hela vagen in till mysore igen for att prata med fader francis. efter ett spannande irrande runt i staden sa traffa vi fader francis, en man med ett lazy eye, kostgjord hoft och sa "NO" efter varje mening. han berattade om deras projekt med barnarbetare. projektet gar inte ut pa att fa barnen att sluta jobba utan att hjalpa dem att fa utbildning, detta ar for att oftast sa ar familjerna beroende av barnens inkomst sa att tvinga de bort fran gatan skulle endast gora att de flydde organisationen. det ar oftast det som hander nar barnarbetare satts i skola eller tas om hand i en organisation, trivs de inte sa drar de. sa denna organisation har utbildningar med barnarbetare 6 dagar i veckan cirka en timme per dag. det ar allt ifran ledarskap, till moral, anda bort till hur man sparar pengar och gor en investering som att satta in pengar pa ett bankkonto.


Under dagtiden aker organisationens larare runt till familjer for att se efter de barnen som inte tittar in till utbildningar eller som har det jobbigt hemma for att analysera och se ifall det finns nagot som organisation kan hjalpa till med. det ar har jag och arun kommer in, vi ska fa folja med till slummen under varat arbete och lara, hjalpa och dokumentera arbetet som hander dar. an sa lange vet jag inte exakt vad som kommer handa men det kommer vi snart att fa reda pa nar vi pa mandag borjar jobbet. sa jippi for mig som fatt ett intressant jobb.

nu har jag sa pass daligt minne att jag ej kommer ihag ifall jag berattat om den visa mannen. i mitt hem finns det tva man, The wise man och the bald guy. dessa e broder. The wise man, som jag foressten fatt hela familjen att kalla honom (inte i hans narvaro), ar overhuvudet i familjen och har en diktatorisk respekt och hans vilja ar inte lag utan tillomed naturlag! I mandags var han ivag pa en resa till bangalore och skulle vara borta hela natten. Pa morgonen nar han akt springer den sextonariga rahul in pa vart rum med ett brett indiskt leende som gors charmigare av han lilla pubertets, moppe, mustach. "The wise man is gone" sa han varpa han lammnade rummet. vi markte fler forandringar, The bald guy, brodern till den visa, passade pa att dra ut och festa (han e runt 45) sa han var borta ett bra tag. Men att han har respekt marker man for han ringde kontinuerligt for att forsakra sig om att hans broder verkligen var i bangalore. Den respekten, DEN RESPEKTEN, de har jag aldrig sett forut. men jag tycker fortfarande lite synd om den visa som inte verkar sa vart omtyckt av sin familj, eller de e vall for det masta radd for honom.

ojoj, har fatt vanta i en halvtimme pa att en dator ska bli ledig i det lilla internetcafet. Jag och en annan svensk (Ahmad) pratade precis lite om att indierna behover ga till dessa stallen for att kunna fylla deras porrbehov. Precis nar en dator blir ledig sa sneglade jag pa de andras skarmar och hitta, till bade min forvaning men ocksa inte, en indie som sitter och tittar pa lite klassisk amerikansk porr. Sa det kan vara.

Idag sa var jag, min parkamrat, host-brothah och tre andra deltagare och spelade basket tidigt pa morgonen. det var faktiskt riktigt kul men jag har dock markt att indier inte e sa skarpa nar det galler idrott, eftersom att tva av de ja spela med hade spelat for skollag/distrikslag, men ingen lyckades satta bollen i korgen.

Igar var faktiskt den forsta laskiga upplevelsen, inte for mig dock men for nagra tjejer i utbytet. Pa kvallen hade vi varit hemma hos Shiva och hennes parkamrat, som var ensamma hemma, och tagit det lugnt. de flesta drog runt halvt tio men nagra stannade for att sova over. Nagra timmar senare efter vi akt sa hade ett gang killar kommit och forsokt att ta sig in i huset. de hade bankat pa dorren och nagon hade klattrat upp pa takterassen (tre vaningar upp) for att ta sig in den vagen. Tjejerna hade da ringt polisen och last alla dorrar, men polisen kom inte utan killarna stannade kvar i flera timmar och forsokte ta sig in. forst vid tre sa kom polisen varpa killarna sprang ivag. Polisen som inte hunnit se killarna skrattade at det hela, antagligen for att det var "vita paranoida turister". Sa polisen gav ingen hjalp utan forodmjuka dem en aning istallet. Dar sjonk indien lite i mina ogon.

Annars funkar saker och ting relativt bra. Man blir utpekad av barn, folk skrattar at en, forsaljare hoppar pa en jamnt och standigt. Men en vis kvinna sa till mig har: att man faktiskt far ta och inse att man ar vit och inte kommer att smalta in. Jag tror att det e sa man far tanka for att inte bli helt genomdeprimerad for att folk inte accepterar en och behandlar en som ett objekt (mestadels, inte alltid).

Igar sa h'o'll jag och min parkamrat i en education day da vi valt amnet Child Labour. Jag som egentligen blev en askadare sjalv under dagen larde mig ocksa mycket. Arun (parkamraten) har jobbat mycket med barnarbetare och kunde beratta massa intressanta historier, men framforallt hemska. Vi visade bilder (ska fa tag pa nagra senare och lagga upp) och han berattade om barn som han traffade. Jag fick en rejal ogonoppnare da han gick igenom alla brancher som barn arbetar i. Barn arbetar med Chili frukter i berg som forstor deras lungor, tvingas krossa magnesium, sy skolvaskor till andra barn, Krutfabriker, sockerlags produktion och mycket mer. som sammanfattning sa cirka en tiondels av indiens befolkning barnarbetare och allt man kan kopa har haft ett barns mellanhand. Barn som inte tjanar mer an 20 rupier per dag (savida de inte e domestic labour, dvs slavar som blivit salda pga skulder eller liknande) vilket motsvarar ca 3 kronor.

Man ser barnarbetare overallt, pa gatorna som saljer kokkosnotter, tiggare som jobbar for maffian. men det ar ocksa barn man inte ser, de som till exempel diskar tallrikarna nar man har atit.

aja, deppo deppo.

Nu ska jag runda av och lova att jag snart ska lagga upp lite bilder pa min arbetsplats och lite sadant.

som avslutning sa tankte jag papeka att indiern fortfarande sitter och tittar pa porr.

inne i mysore

nu sa befinner jag mig i mysore och har varit det den senaste veckan. det har varit hektiskt men intressant o manga nya upplevelser. jag tror faktiskt att ja e den enda i gruppen som e fullt nojd me hur allt har ratt sig.

Min partner Arun som ja bor, arbetar, hangar och alskar med e nog den tuffaste, mest intressanta manniska ja traffat. han e endast arton men har under sin tid gjort sa manga nobla o fina bedrifter. till exempel sa har han akt motorcykel runt hela indien och dokumenterar och tagit fotto pa barnarbetare som han sedan var i det indiska parlamentet och presenterade. Han jobbar ocksa som volontar for polisen och raddar barnarbetare fran hemska forhallanden. Arun e ocksa otroligt musikaliskt och spelar bongotrummor. jag tror helt enkelt jag e lite in love.

tillsammans med arun sa jobbar vi pa en skola som heter benson international school och ligger 40 min ifran staden mysore me skolbuss. dar jobbar vi tre dagar i veckan med att undervisa barn. det var otroligt spannande att komma dit o se barnens forandring. I indien sa e de inte bara vanligt, utan frekvent forekommande att barnen blir slagna i skolan for att lara de diciplin. denna skola ar inget undantag. men att da fa komma dit och ha lektioner for barn mellan aldrarna 7 och 11 och se hur de under lektonerna skrattar och mar bra ar fantastiskt. denna skola som ar en privatskola och ganska dyr desutom har ett eget litet zoo med marsvin, kaniner, kanariefaglar, kycklingar, tuppar, turkeys. I borjan kandes det kosntigt att arbeta pa en skola som ar finare an nagon skola jag sett i sverig (overdrivet) men efter att fa veta att skolan tar emot barn ifran manipur (stat i nord-ostra indien dar det sedan 60 talet forekommit intarna konflikter) som dem betalar for utbildning, mat och husrum sa kanns det battre. samt det faktum att barnen inte ar radda under lektionerna utan faktiskt skrattar som galningar, for jo aven indsika barn e underbart galna. Sa det e vad vi gor mandag till onsdag.

Resten av dagarna e tillagnade utbildning och projektarbete samt community service. Pa fredag ska jag och min partner ha varan utbildningsdag och amnet har blivit barnarbete eftersom att arun ar valdigt insatt pa omradet samt har tusentals bilder som han sjalv tagit. Lite hur det kommer ga till far man se, for att likt spanjorerna sa e indier ocksa lite mannana mannana. De tar de lugnt och kommer alltid i tid, vilket kan vara svart for en inbiten svensk tidspessimist. men det funkar.

Igar besokte vi ett tempel som ligger pa ett berg nara mysore, jag tyckte att det var sadar. sa fort man kommit upp for den 1200 stegs trappan sa valkommnas man av hundratals turistaffarer och folk som forsoker salja kokkosnotter till en i tjog. Nee, om ja vill till ett tempel sa ska de iallfal vara lite heligt. Men pa vagen uppfor den antika stentrappan sa hitta vi faktiskt ett projekt till community activity day, namligen att mala hus som blivit nerklottrade av turister som skrivit vem de alskar o vilka de hjartar. Arun har ocksa kommit med ideen att vi ska stada upp kring mysore palace, vilket jag tycker ar en bra ide for att fa uppmarksamhet i samhallet och forhoppningsvis fa the public support som arun sager.

ojoj nu har jag skrivkramp, ska aterkomma till datorn mer och beratta om det jag lart mig som en vit europe i indien och vilka farhagor man stoter pa. Nu ska jag ivag med arun, prithui och en svensk vid namn ahmad for att handla lite linne byxor och en vit lungi (snygg kjol for man) som jag kan ha pa mig imorgon, for da e de namligen republic day o da ska vi ta skolbussen vid 7 for att hissa en flagga pa skolan och sen dra hem.

som en sista skryt sa kan ja rakna till 20 pa kannade!



Hela utbytesgruppen som jag fatt aran att vara med ar jatte bra. den svenska gruppen har snabbt fatt en stark sammanhallning och samhorighetskansla vilket hjalper mot hemlangtan.

Och nu sa e man i Indien

Nu sitter jag med en fullkryddad mage efter trevlig lunch i Indien.

I lordags kom gruppen fram klockan sex pa morgonen da vi blev hamtade av vara svenska och indiska handledare. valkommnandet vi fick nar vi nadde kursgarden dar vara forsta dagar skulle spenderas var magnifikt. det var tva man staendes pa stora styltor och ytterligare tre man vid sidan av. alla spelade pa trummor tamburiner och dansade och sjong. Det, jo DET, ar ett bra valkommnande.

Under de dagar som vi varit har har vi fatt lara kanna varan grupp och fatt reda mer pa i detalj vad vi ska gora under varan vistelse i Indien. Vi har spelat brannboll med indierna, cricket, volleyboll och andra roliga och halv-roliga lekar. En sak som jag redan lart mig om indierna ar att de ar det trevligaste folket, valkommnande, plus att de ar sjukt engagerade i allt det dem gor. De vann faktiskt en match brannboll mot oss svenskar, kan kannar lite trakigt eftersom att det ar sveriges inoficiella sport, men vi forlora med stil och sprang tillsammans med indierna runt planen for ett segervarv med jubel och rop.

igar fick jag reda pa vem min partner kommer vara under dessa sex manader, det var langesen jag varit sa nojd med laget. Han heter Arun Shiva Ganesh och ar en trevlig pojk som har hobbies som att skratta, spela trummor, leka med eld och annat antar jag som jag inte hunnit lara mig. Vi kommer tillsammans att arbeta pa en internationell skola som ar valdigt modern for att vara indisk dar de mesta av undervisningen sker genom datorer, power point och liknande. Skolan ar en organisation som tar emot fattigare barn for att ge dem en bra utbildning. pa skolan kommer vi att undervisa i bla, matte, engelska och vetenskap men vi kommer ocksa att fa leka med barn, mala och anvanda oss av vara skills, som indierna jamt pratar om.

imorgon kommer vi att resa fran Bangalore till Mysore och bli inkvarterade hos varan familj dar jag och Arun kommer att bo tillsammans tills April. Men innan vi kommit dit ar det dags for shopping, endast tjejerna i gruppen behover egentligen kopa indiska klader men jag vill suga in allt som indien har att erbjuda sa jag ska festa loss pa indiska skjortor, lungis och annat som jag kan hitta och som gor mig till den hobby-indier jag nu blivit pa nagra dagar. jag har tillochmed borjat att ova in min indiska brytning, och jag later super mysig! tror jag.

Nu ar det dags for mig att bege mig till konferansen for att lara mig lite om kultur och sant vi kan behova innan vi kastas ut i stora varlden. Jo och en sak till: INDIER E GALNA. fast pa ett fantastiskt underbart och grymt satt. Alla borde fa chansen att traffa dessa manniskor.

ja sager som vi sager i indien: god bye