Sa jobbet jag fick var inte lika intressant som jag trodde. under de tva dagar som vi fatt arbeta sa har vi besokt 8 olika slumomraden, vi har tagit en buss till ett och sedan knatat runt i 3 timmar mellan olika sma tillhall dar lektionerna halls. det ar intressant men inte sa mycket man gor i praktiken, mest att observera. men det andras nog nar vi tagit oss en titt pa alla 16 center som Don Bosco har. Pa eftermiddagarna sa ska vi under en tidsperiod pa cirka 3 timmar skriva en uppsats om varan upplevelse pa formiddagen, schoolstyle, och det ska goras varje eftermiddag. Fast det e inte bara vi som ska gora det utan alla "community organizers" som vi drar runt med ska gora det, bade dem och vi ser det som lite sloseri med tid men fadern alskar ordning och reda. och faderns ord ar lag. Efter uppsatsen ska vi besoka lektionstillfallena som halls under en timme for att sedan sluta vid sex-halv sju-sju beroende pa var lektionen ar. detta betyder en drygt nio timmar lang arbetsdag som i sanningens ord innebar en mycket trott o trakig emil pa kvallarna. men varan handledare ska komma och besoka arbetsplatsen imorn for att bland annat diskutera tiderna, vilket vi forsokt men fadern har en jarnhand, men ocksa diskutera en till sak som jag nu ska beskriva.

I brist av minne kommer jag inte ihag om jag namnt att en tjej i gruppen hoppade av resan for att aka runt i indien pa egen hand, hennes kvarlevor blev en ensam indie vid namn maulia, ocksa kallad mao. Eftersom hon har en irriterande natur och ett sinne som en trettonaring sa ar hon ett ganska irriterande faktum och ingen har stallt upp pa att ta emot henne i sin grupp. Jag och Arun som har hennes slaktingar som var vardfamilj, plus att vi e killar vilket komplicerar det mesta, tankte att vi var det sista alternativet. Och sista alternativet var vi ocksa. ingen stallde upp att ha henne i en trio sa hon skulle bli tvungen att hoppa av programmet och ta sitt pack och tjack o glida tillbaka till bangalore. Fast da slog samvetet in i bade mig och arun och vi bestamde oss for att ta med henne i var grupp for att inte hon skulle missa denna resa som ar en stor och svarfangad chans att utforska omvarlden for indier. sa nu bestar mitt par av Mig (Emil), Arun och Mao. Hon bor dock inte hos oss vilket ar otroligt skont da hon har utvecklat en hobby for att smyga upp ovantat och vacka en klockan 8a en vacker lordagsmorgon.

Sa det ar det som var handledare ska forklara pa min arbetsplats, att en ny flicka ska hoppa in. Har haft lite tvivel om ifall hon kommer klara de anpassningar och forstaelse som jobbet innebar det men jag antar att det kommer losa sig.

Hursomhelst. Vise mannen var ivag for nagra dagar sedan o da passade the bald guy pa att dra ut och ta sig nagra ordentliga glas. jag som satt i parken bredvid huset och pratade i telefon sag han vingla forbi runt halv tolv med husets hund springandes runt honom. Han mumlade nagra ord. jag log och visade att jag pratade i telefon. och han gled, eller snarare cirklade ivag med vingliga steg och upprepade sitt mantra": talki, talki, talki, talki" samtidigt som han vickade pa sitt huvud, indianstyle. Livet ar allt harligt nar den vise mannen ar borta. sen har det uppstatt rykten om att the wise man ska ivag pa en resa till japan i 15 dagar. Ifall sa ar fallet sa kommer det vara tva veckors festande hemma, iallfal fran den skalliges sida. Gotta love the lilla grejer.

Idag sa inledde faktiskt dagen med en vasterlandsk frukost pa ett hotel, jag at en omellet, vegetariskt macka (MACKA!!!) och tre koppar svart te, utan socker och mjolk. Bless! Dagen har sedan dess rullat fint och sen in pa en marknad for att spana in lite handy crafts. Jag fann mig kopa 4 meter tyg av vacker kvalitet som ska sys upp av en stilig skraddare pa min gata. produkten ska bli ett par byxor och en skjorta, en skjorta som kommer avsloja alla former jag har att erbjuda. nu sa sitter jag pa ett internet kaffe dar 7-10 aringar sitter och spelar counterstrike och dodar folk pa grand theft auto. atmosfaren ar lugn och svettig. Ikvall ska alla hjartans dag firas med en ordentlig bio. Biografen bredvid internet cafet visar tydligen bara hindi filmer vilket ingen av oss pallar, eftersom att saningen ar sagd och ingen kan hindi. sa vi funderar pa en resa in mot city bus stand dar 2012 tydligen ska spelas.

Aterigen referar jag till mitt svaga minne och tanker ursakta mig ifall en uprepning forekommer. Sonen i familjen tror jag har fattat tycke for mig. Den sexton ariga rahul som med sitt blandade leende foljer mina rorelser uppskattar min hud dagligen genom sensuella beroringar. nar jag till exempel ligger och laser en bok sa kommer han och satter sig bredvid mig for att smeka mig lite latt pa ryggen. nar jag skissade lite i ett block sa lagger han sig bredvid mig och sager med en svag och forforisk rost "paint me", Titanic style. Jag gjorde dock det men det slutade inte med en het karleksscen i en bil vilket jag e hyfsat tacksam for. Rahul gillar ocksa att papeka vilka klader jag ska ha pa mig och jag har kommit fram till att han gillar det mest nar jag e tunt kladd, t ex i ett linne, vilket jag antar gor det lattare for hans smekniningar. Men det e en fin pojk och jag har annu inte kommit underfund med ifall det ar ett vanligt beteende pojkaremellan eller ifall jag kanske ar lite speciel i hans ogon. Arun brukar dock alltid skratta nar han smeker min rygg eller langsamt drar sina fingrar langs min underarm.

Vill bara understryka att jag gillar min tid har och har en underbar svensk grupp att stodja mig; men det finns saker jag inte gillar. t ex synen pa kvinnorna, fattigdomen och barnarbetare man ser dagligen. tiggarna som hoppar pa en och visar stympade armar, missbildade fotter eller ett skrikande barn som de hyr for nagra rupies per kvall. Det finns helt enkelt mycket hemsk att se, MEN det finns ocksa mycket i folket som imponerar en. hur en folkmassa hjalps at nar en bil har fatt motorstopp, trillar nagon sa ar direkt ett dussin armar beredd att lyfta upp personen for att se till att allt ar bra, folket pa gatorna loser konflikter som de korrupta poliserna inte hanterar korrekt eller ar for lata for att bry sig om. Ett land som indien kraver att man samarbetar och jag avundas deras mod att sta upp for nagon annans ratt och att de ar sa handlingskraftiga.

Jag ar nojd och lite visare nu. Plus att mitt skagg har blivit yvigt som en fjortonarings pubisar. The chicks gillare och indier sager att jag ser ut som nagon brittisk cricketspelare, kan inte vara battre.