Ett jobb som forsvann

Det ovantade hande, vi hoppade av varat jobb. tva jobb pa tva veckor har vi nu avverkat, vissa kan saga imponerande, andra kan saga coolt. jag ska beratta sanningen.

Gardagen kom och jag och min Arun motte upp med Mao for att dra till jobbet, pa jobbet hade inte prasten kommit en, han kommer till kontoret forst vid 11. Eftersom det var Maos forsta dag sa tankte vi att "naai, de e smartare ifall vi vantar pa prasten sa han kan fa traffa Mao innan vi drar ut pa faltarbete" (ordagrant) och sa det till Christina som ar det nagst hogsta honset. hon sa "nej", hon sa "Ni kan nog ga ut pa faltarbete och prata med fadern senare". Eftersom vi endast ar barn sa visste vi inget battre an att folja med en viss community organizer ut pa aventyr i slummen. efter tva besokta slumomraden sa ringde varan kara indiska handledare upp, miss Shashikala, och pratade med arun. Det visade sig att hon hade ringt prasten for att diskutera tiderna, som jag tidigare papekat, men hade istallet fatt sig en liten utskallning da han ansag att vi tagit oss den enorma friheten att bara dra med en ny person, Mao, i vart arbete utan att han ens hunnit godkanna henne till uppgiften. Telefonsamtal flog genom luften. Arun svara, Shashikala ringde, Arun la pa o Prasten skrek. Han sa att det var vi som deltagare som begatt detta fel medans vi pastad det motsatta eftersom att Christina, nast hogsta honset, hade skickat ut oss. han anklaga oss for att anklaga deras personal var okompetent och det slutade med att shashikala ater ringde upp Arun och beskrev situationen; "Om ni inte kan ta pa er ansvaret sa vill vi inte arbeta med er" hade Fadern sagt. stamningen blev nervos, stum men ocksa lite fnittrig. vad hander nu lixom, tankte vi fundersamt.

Jo vi akte tillbaka till kontoret och motte en mycket lugnare Prast an den som pratat med Shashikala, det ar samma prast bara att han var lugnare, och vi satte oss in i en diskution och vi kom fram till att allt var ett missforstand. men nu var tystnaden uppbryten och det som shashikala ursprungligen skulle diskuterar, tiderna, blev vi nu tvugna att ta upp med guds allsmaktiges tjanare. Pa alla punkter sa lyckades han vrida till det att det inte funkade, han verkade inte vissa nagon storre forstaelse fran att vi faktiskt har saker att gora under kvallstider och de dagar vi inte skulle jobba. Sa vi tog ett mote, de tre parkamraterna, och diskuterade igenom hur vi ville gora med detta arbete. skulle det ga att arbeta med en Prast som denna? Skulle vi kunna gora nagon skillnad i organisationen pa de fjuttiga 20 dagar som vi har kvar?

Vi gjorde en lista:
Arbetstiderna var for langa
Restiderna var for langa
Tiderna var 9>30 - 18>30-19>oo medans praktiskt arbete endast var cirka 2-3 timmar.
vi fick egentligen inte jobba med barn pga vi behovde kanna till och forsta de olika "communities" och de enskilda problemen i varje slum, detta kunde vi inte lara oss pa 20 dagar.

listan var egentligen lite langre an detta men det var ungefar sa vi resonerade. att trots att det var ett otroligt valfungerande projekt sa kunde inte vi hinna komma in i det arbete som kravdes av oss pa den tiden vi hade kvar. transporterna var outhardliga och vara handledare stotte oss i varat val vilket var mycket skont. Vi sade helt enkelt upp oss emot att vi skulle kunna gora en CAD dag- community activity day- som kompensation da vi hela gruppen skulle kunna gora nagot praktiskt under en dag, plus att medierna skulle alska det och ge Don Bosco massa bra publicitet.

Sa ser det ut ungefar.

Sa eftersom jag inte har ett arbete, det e pa gang att fixas, sa ar jag arbetsfri idag och unnar mig lite dator tid.

Traffade idag en konstnar som haller till bredvid varan stammis kiosk, dar vi koper tropicana och ibland en chocklad bit, och vi kollade upp lite vad han tog betalt for att gora en olje malning pa det vackra motivet, mig, och han svarade att for en hel kropps malning som var 5 fot skulle kosta cirka 20 000 rupies. vilket motsvarar dryga 3 000 kr. jag avbojde och foreslog andra ideer. men det, det tar vi en annan gang.

Jag sag en film kallad Wolf man pa alla hjartans dag med de flesta av de svenska deltagarna. Filmen inneholl riktigt bra skadespelare, benicio del toro, anthony hopkins o den dar agenten fran Matrix som ja inte kommer ihag namnet pa. Benicio del toro som kan gora lite halvsega filmer blandade ihop sig med splatter anthony hopkins och pa hornet stod agenten med sin tuffa attityd och resultatet: mycket hemskt! en besviken emil lamnade biosalongen tillsammans med besvikna svenskar och ett fyrtiotal lyriska ylande indier. Asikter kan tydligen variera.

En liten till anekdot far jag nog plats med. Jag fick namnligen veta hur de indiska "unions" fungerar. Igar pa vag hem fran ett smidigt avslutat arbete sa satt vi pa bussen. helt plotsligt borjar konduktoren braka med en gammal man och rosterna hojdes. jag fragade min partner vad som foregick och han sa att "konduktoren anklagade den gammla mannen for att inte ha nagon vaxel och betalade med en stor sedel, gamle mannen anklagade konduktoren for att han inte hade mojlighet att ge honom vaxel pa hans stora sedel. Sa fort som situationen blivit forstadd av de andra pasagerarna sa valde de sida, den gamle mannens. Det lilla braket eskalerade och nu var det virka 10 perosner som skrev for fulla halsar for att stodja den gamle mannen med sin stora sedel. "This could go bad" sa Arun med ett flin nar vi anlande pa city bus stand. sa fort dorren oppnades sa tryckte sig konduktoren ut foljd av den hop som vaxt sig dubbelt och skrek o puttade pa honom. pa perrongen kom ett tiotal andra konduktorer och la sig i diskutionen. "Lucky for him that the other bussmen came, they protect him. Union, you kno?" Sa arun da vi passerat den skrikande folkmassan. "Now you see how importent it is to win the public in a fight", forklarade han ocksa.

Det har ocksa Arun tjatat pa mig, att ifall jag hamnar i trubbel eller nagon konflikt uppstar sa ska jag sa fort som mojligt vinna over allmanheten pa min sida, for ifall jag inte gor det sa kommer den andra gora det. O da blir det inte skoj for mig.

Nu ska jag torka av min svettiga panna, glida ut i solen och antagligen forsumma den arbetsfria dagen jag har genom att bara ta det lugnt.

Ajuste, The Wise Man har dragit till bangalore o kommer vara borta i en eller tva dagar, sa det finns en stor chans att jag kommer se the bald guy vingla full nerfor gatan ikvall igen. jippi